Det cirkulerar alltid en massa myter och vandringssägner. Vissa tror man på hela livet andra som man kanske fått höra som barnet faller på sin egen orimlighet så fort man blir tillräckligt gammal att inse den saken. Som barn fick jag många gånger höra (främst av bekymrade skolfröknar) att äspingar alltså väldigt unga huggormar, huggormsungar, var livsfarliga eftersom deras gift var giftigare än de som vuxna ormar hade. Alltså måste till varje precis hålla utkik efter sådana och akta sig för att bli biten när man var ute i naturen. Det här är naturligtvis inte sant (de vet nog de flesta vid det här laget) utan bara en myt. Lite samma sätt förhåller det sig med det här snacket om luftbubblor i blodet och att man skulle dö direkt av det. Jag har sett ett flertal där mördaren använder sig av ”luftbubblor i blodet metoden”. Mördaren smyger sin i ett rum där offret ligger och sover, plockar fram en liten spruta och injicerar luft i blodet varpå personen omedelbart dör. Jag trodde på det här stenhårt fram till alldeles nyligen då en vän i förbigående berättade om ett sjukbesök. Hon hade legat på avdelning med dropp. En gång kom en sköterska in för att byta slang. I den nya som satte dit var det rejält med luft. Min vän fick lite panik och påpekade att det var massa luft i slangen och ”försöker du ta livet av mig”. Sjuksköterskan skrattade lite överseende och sa det var ingen var alls för det vara bara en myt. Luften gick ut i blodet följt av dropplösningen och absolut ingenting hände. Så var det med det. Jag hade en annan skröna på lager som gick ut på att man inte får äta spaghetti på en månad om man drabbats av hjärtstillestånd och blivit återupplivad med defibrillator men jag kommer tyvärr inte ihåg alla detaljer.
